kalleos

Jag är helt ny på det  här med att blogga, men jag har lärt mig att det är något som hör till den nya tiden. Jag är både präst och politiker engagerad inom sjukvården men också bland beslutande inom kyrkan på stiftsnivå och kyrkomöte. Jag är kristdemokrat. Självklart säger du, men så är det inte. En undersökning sedan några år tillbaka visar att den politiska kartan bland prästerskapet i landet ser ungefär procentuellt likadant ut som det gör i verkligheten. Det betyder (tyvärr) att det inte finns mer än kanse 10% av prästerna som är kristdemokrater. Så inte är det självklart. Jag blev kristdemokrat enbart därför att jag en gång i tiden läste igenom alla partiprogam och helt enkelt kom fram till att kristdemokraterna hade det som stämde bäst med mina egna funderingar.
Eftersom jag redan då var filosofiskt intresserad så var jag kanske mest intresserade av vilka värderingsgrunder de olika partierna hade och det tror jag inte många i vårt land känner till. Jag blev ganska häpen när jag läste de olika programmen. Det är verkligen inte som man kanske tror. Men ibland är det faktiskt ganska härligt att bli förvånad, men då måste man också vara beredd på att ändra sig.