kalleos

Det var länge sen det talades om "dansbaneeländet". Det var på 40-talet och kom med i en av Karl Gerhards revyer. Det handlade om faran för ungdomar om samlevnad och sex i fördolda termer. Det var några präster med kyrkoherden från Tvååker, Gustav Grände, som talade om risken för ungdomen till synd i samband med dansbanorna. Detta var i alla fall den bild som journalisterna ville skriva om, den egentliga upptakten till dansbaneeländet kom aldrig fram. Sanningen var inte lika intressant och speciellt tråkigt var det om sanningen handlade om att kyrkan gjorde samhällsnytta vilket det inte verkar som om journalister tycker om att skriva om, inte då och inte heller idag. Vad det handlade om har min pappa berättat om också på radio Halland. Han var en av de få som minns vad som egentligen hände den där gång i början av 1940-talet. Det handlade om en dansbana i Tvååker, det finns andra som har talat om andra dansbanor, men så var det inte. Det var ungdomens stora nöje att gå ut och dansa. Det kostade inte mer än nån krona. Men så kom det någon som ville ha 7 kronor i inträde och därmed kunde inte alla ungdomar ha råd med att gå och dansa. Istället blev dansbanan ett ställe där man träffades utanför och det blev som det blev, slagsmål förekom och man bad kyrkoherden att komma och försöka få ändring på det hela. Så skedde också och vad jag förstår så blev det ändring. Kyrkoherdens insats gjorde skillnad till ungdomens förmån. Men journalisterna var bara intresserade av att skriva om att kyrkoherden skulle hållit någon slags predikan på dansbanan och pratat om dansen som synd. Men så var det inte. Då liksom nu är det förutfattade meningar som säljer tidningsnummer och om kyrkan och dess företrädare säljer det fler tidningar om eländesbeskrivningar än de 99% av kyrkans verksamheter och företrädare som gör något gott.

När man är i missbruk befinner man sig ofta i en gråzon. Man vill ha hjälp med att sluta, men det är inte säkert att man får hjälpen förrän man kan visa att man verkligen vill börja sluta med sitt missbruk. Vår lokala tidning tar upp den här problematiken i en artikel idag: http://hn.se/nyheter/varberg/1.407274#articleComments. Där är det en missbrukare som menar att han behöver först en lägenhet för att kunna orka med att sluta sitt missbruk, medan man på sociala vill att han först försöker sluta sitt missbruk och på så sätt visar sin vilja att sluta, innan han kan få en lägenhet. Det här är en gråzon som alltid förs fram och som handlar om vilja och initiativ. Problemet som sociala säger handlar om problematiken med att sluta sitt missbruk är att det är så svårt att om man först får en lägenhet så anses risken istället vara större till ett fortsatt missbruk än tvärtom. Därför vill man ha en tydlighet i viljan hos den som missbrukar, viljan att sluta. Den vilja måste vara så stark att man verkligen gör allt för att sluta och på så sätt kan visa att man har rätt till en lägenhet. Ett annat problem blir då att om man faller i missbruk igen och då har kvar lägenheten, så kan olgehterna bli så stora att man till sist måste vräka den som det tidagare gick så bra för.
Det finns så många mänskliga tragedier när det gäller missbruk att man blir förvånad över att drickandet i det här landet verkar tendera att öka. Vi ser att det troligen hänger ihop med en samhällsutveckling om inte är så bra, även om tanken är god. Vi försöker göra det så bra som möjligt för de flesta, det kallas för "utilitianism" det man menar att ett rätt handlade handlar om att göra det mest goda för de flesta, vilket i konsekvensens namn och varför den fiolosofin kan bli farlig är helt enkelt att man struntar i resten, i dem som inte kan nås av den goda handlaing man vill göra. Det går att läsa mer om detta på följande hemsida: http://www.geocities.com/templarser/logic6.html.
Men vad ska man göra då för att hjälpa? Frågan är tyvärr omöjlig att besvara eftersom det i alla lägen måste handa om en viljeyttring och en styrka till viljeyttring som inte går att bestämma generellt eftersom vi alla bär med oss olika förutsättningar. Varje människa måste ha rätt att få bli omhändertagen, men varje omhändertagande måste kunna kräva någon form av motprestation och det är den motprestationen som är den stora frågan i gråzonen för missbrukare. Men den måste nog finnas, jag kan inte se att det ens är männskovärdig att inte kräva någon form av motprestation. Jag ska ta ett exempel. En människa ligger på marken och ber dig om att du ska hjälpa honom upp. Du säger "ja, det kan jag väl göra" och sträcker ut din hand. Mannen tar din hand men vill inte hjälpa till att komma upp, så du får dra och dra och märker till sist att det inte går. Mannen kan klara sig själv och är inte funktionshindrad på något sätt, han bara inte vill hjälpa till. Slutresultatet blir att du inte kan hjälpa den mannen på fötter som inte själv vill hjälpa till. Det är mängden självhjälp som visar hur lätt eller svårt det är att få den mannen på fötter.
Men fråga blir därför om det finns något vi kan göra för att bättra på den här gråzonsproblematiken med generella lagstiftningar eller andra slags beslut? Jag vet inte,d et kanske är så att vi har det som behövs lagstiftningsmässigt och att det i slutändan handlar om de enskilda personernas viljayttringar hos den som missbrukar och vill sluta samt hos dem som arbetar för att hjälpa dem som vill sluta sitt missbruk.

Av de stora frågorna som kommer upp när man fyller år är funderingar över livet och dess mening. Man brukar tala om tre frågor: vem är jag , varifårn har jag  kommit och vart är jag på väg? Läser just nu en bok som ger en hel del att tänka på bl a vad som är meningen med livet här. Det finns nog många svar, men ett genomgående tema är nog ändå. relationer. Detta livets mening är nog relationer. Var rädd om dina relationer, det är det viktigaste vi har och ska arbeta för. Min kusin, Karin blev bara 52 år och kyrkan var proppfull med människor. Men ingen av dem var där för att Karin varit en glad, duktig, planerande och engagerande människa, det var hon, fick vi höra. Nej, jag tror alla var där för att vi hade alla en relation till Karin. Det var olika relationer, vi hade släktrelation, blodsband som är väl så viktiga, andra hade vänskapsrelation, föreningsrelation, utbildningsrelation, kursrelation, arbetsrelation......relationer är det som gör detta livet betydelsefullt och viktigt. Var rädd om dina relationer, det är de mer än något annat som gör dig till människa i deta livet. Men tron är det också så. Tron på Jesus är en relation, om det är något annat än relation fungerar inte tron. Varför vill Gud att vi ska komma till himlen? För det vill han! Jo, Han vill ha en relation med oss och i himlen kommer den relationen att vara det bästa som finns. För vad är det egentligen som gör att relationer är så underbara? Det är kärleken. Inte kärleken som har med sex att göra, utan den som har med vänskap att göra. Det bästa i livet är att ha en vän. Det bästa i livet är att vårda relationer.
Det blir en del tankar som springer fram genom dessa dagar då jag har haft mycket att göra och inte hunnit med att blogga så mycket. Dessutom har jag börjat lära mig att det här med att blogga inte bara handlar om att skriva egna bloggar, utan också om att läsa andras och kommentera. Är pågång för bloggandet kan också vara ett sätt att ha relation den kan nog aldrig ersätta det värdefulla mötet människor emellan, men ändå ett slags tanke- och viljerelation.

Idag meddelar Socialstyrelsen att det är bättre att ge kognitiv beteendebehandling eller kognitiv beteendeterapi KBT, vid depressioner och ångest. http://www.newsdesk.se/view/pressrelease/depression-och-aangest-boer-behandlas-med-kbt-276712. Det här är jättebra. Tabletter är visserligen inte att betrakta helt negativt, men det måste poängteras att KBT verkligen fungerar bra och att det inte är några biverkningar av det som det kan vara vid tablettbehandling. Som så många gånger är det ofta så att när man förespråkar en sak, så tar man helt bort det andra. Så menar jag att det inte få vara. Både ock är nog den mest rimliga tanken. Problemet idag är väl egentligen att det saknas psykologer, som är de som behandlar med KBT.
Men vad är då KBT? Jo, det handlar om logiskt tänkande. Panikångest, som man råkar ut för är i regel att kroppen reagerar osunt och ologiskt på någonting, det kan egentligen vara vad som helst som man av olika anledningar inte orkar ta tag i. KBT hjälper till med att ge ord åt ångesten och hjälpa till med att vända på problematiken på ett logiskt sätt. Det handlar inte om att man ska se tillbaka och grubbla över det som varit. Det handlar mer om att se saker som det är och sätta ord på att det kanske inte är så svårt som man kanske uppfattar det som.
Vi behöver därför se över om vi har för lite psykologer helt enkelt.

Idag kom taxeringskalendern i brevlådan för oss som har beställt den. Det är alltid lika lustigt varje år att den kommer inlindad i två grå täckpapper så att man inte ska se vad det är man får. Men varför är det så hemligt att vara nyfiken på vad andra tjänar och vad det står om en själv i taxeringskalendern. Det är ju offentliga uppgifter! Men av någon anledning har vi en märklig kultur i Sverige. Vi tycker att det är väsentligt att man tjänar så mycket som möjligt, men om man tjänar mer än andra så talar man inte om det. Istället är det man pratar om är hur lite man tjänar och att pengarna inte räcker till. Sånt får man prata om. Vi har allt en något hycklande kultur i Sverige. Tjänar man för mycket pengar så får man itne prata om det. Arbete tycker alla är väldigt viktigt att man har och det är därför skamligt att vara arbetslös. Men att tycka om att man är nöjd med lönen och att man tycker det är så kul att arbeta att man gärna kan tänka sig att inte ha så lång semester, då är man konstig. Semester är så vikigt att nu görs det reklam för att man kan få 25 års semester om man köper en lott och kan vinna 25.000 kr i månaden i 25 år eller om det nu var 50, jag minns inte. Det är märkligt hur kulturen så starkt präglar oss och vårt sätt att tänka. Men samtidigt är det ju sådana saker som gör att saker och ting är kul. Det är sådana här konstiga kulturyttringar som ger många poäng i revyer. Så revymakare i Sverige, gör en scen om taxeringshemligheterna det vore något att skratta gott åt. Det är kul att se vad andra tjänar, men tala inte om att du tycker det är kul.