Em vanlig helg med många tankar
I förrgår hade 9 biskopar en debattartikel om vigselrätten i DN. Det har gjort att man funderat en hel del under helgen. Vädret var inte det bästa igår när jag tog en promenad i Torup, Halland och tog en bild på Torups kyrka.
Idag funderade jag vidare och nog är det så att det bästa för alla parter är att vi blir av med vigselrätten. Inte ens idag har vi glädje av den eftersom vi vill att vigseln ska vara en akt inför Gud och församlingen. Det här med vigselrätten, som i praktiken inte gäller, är helt onödigt. Ska man vara noggrann när det gäller kyrkoordningen 23 kap 1 § och äktenskapsbalken 4 kap 1 § så ska det vara vittnen närvarande. Men det finns inga beslut om att vittnena ska bekräfta vigseln genom något formulär, det bara förutsätts att det ska vara så. Det står heller inget om minsta antal vittnen, endast begreppet "vittnen" gör gällande att det ska vara minst två. Men ingenstans står det om vigseln kan anses vara ogiltig om det nu händelsevis inte skulle finnas några vittnen närvarande. Jag vet inte om det är prövat. Det som gäller juridiskt är hindersprövningen som är skatteverkets godkännande av att de två som ska gifta sig verkligen får gifta sig och när vigselförrättaren (som visserligen måste finnas godkänd som vigselförrättare) med sin namnteckning på vigselintyget bekräftar att vigseln är gjord. Då är också vigseln godkänd enligt lagstiftningen. Eller har jag fel? Det jag är ute efter är egentligen att även om kyrkor och samfund blir fråntagan vigselrätten, så blir det ingen praktisk skillnad för dem som ska gifta sig. Bröllopet kan verkställas enligt all form av tradition och "Björkarna susa.." eller vad man nu vill ha med för trevligheter.
Vid välsignelse av ingången vigsel har man idag inte med frågorna eller löften eftersom det idag blir tårta på tårta eftersom vigselförrättaren idag har vigselrätt. Men med vigselrätten borttagen får frågorna och löftena en självklar plats i
Idag funderade jag vidare och nog är det så att det bästa för alla parter är att vi blir av med vigselrätten. Inte ens idag har vi glädje av den eftersom vi vill att vigseln ska vara en akt inför Gud och församlingen. Det här med vigselrätten, som i praktiken inte gäller, är helt onödigt. Ska man vara noggrann när det gäller kyrkoordningen 23 kap 1 § och äktenskapsbalken 4 kap 1 § så ska det vara vittnen närvarande. Men det finns inga beslut om att vittnena ska bekräfta vigseln genom något formulär, det bara förutsätts att det ska vara så. Det står heller inget om minsta antal vittnen, endast begreppet "vittnen" gör gällande att det ska vara minst två. Men ingenstans står det om vigseln kan anses vara ogiltig om det nu händelsevis inte skulle finnas några vittnen närvarande. Jag vet inte om det är prövat. Det som gäller juridiskt är hindersprövningen som är skatteverkets godkännande av att de två som ska gifta sig verkligen får gifta sig och när vigselförrättaren (som visserligen måste finnas godkänd som vigselförrättare) med sin namnteckning på vigselintyget bekräftar att vigseln är gjord. Då är också vigseln godkänd enligt lagstiftningen. Eller har jag fel? Det jag är ute efter är egentligen att även om kyrkor och samfund blir fråntagan vigselrätten, så blir det ingen praktisk skillnad för dem som ska gifta sig. Bröllopet kan verkställas enligt all form av tradition och "Björkarna susa.." eller vad man nu vill ha med för trevligheter.
Vid välsignelse av ingången vigsel har man idag inte med frågorna eller löften eftersom det idag blir tårta på tårta eftersom vigselförrättaren idag har vigselrätt. Men med vigselrätten borttagen får frågorna och löftena en självklar plats i
Kommentarer
Trackback
