Märklig artikel av kyrkomötesgrupperna s och c

Olle Burell (s) och Karin Peres (c) gör ett konstigt utspel i SvD i debatten om vigselrätt. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2471157.svd Men tack och lov har biskoparna Antje Jackelén och Sven Thidevall, Lund respektive Växjö svar på tal. Men deras artikel går inte att få fram på nätet så jag befogar den i helhet nedan, den är väl värd att läsa. Den tydliggör vad frågan handlar om. Att Olle Burell och Karin Peres vill återinföra politiskt inflytande i kyrkan står helt klart enligt deras artikel. Men jag vill och många med mig, bli fri från staligt och partipolitiskt inflytande i kyrkan. Vi frigjorde oss från staten nästan helt och hållet år 2000, några få bitar finns kvar, vigselrätten eller den del som man också kan kalla för "cicilsrättslig reglering, finns kvar. Den vill vi gärna bli av med. Nåväl, här kommer biskoparnas svar:

Folkkyrkan ska inte vara myndighetskyrka

Vigselrätten. Vi behöver ta ställning i både vigselfrågan och i äktenskapsfrågan. Men frågorna bör bedömas var för sig, skriver biskoparna Antje Jackelén och Sven Thidevall.

Biskopsartikeln om vigselrätten i Dagens Nyheter den 6 februari har skapat livliga diskussioner. Det är bra. Samtalen behöver föras nu, eftersom det har blivit bråttom.
Det finns inte ens tid att tillfråga församlingarna, där ändå besluten ska hanteras. I diskussionens hetta hamnar huvudpoängen dock ibland vid sidan om. Följande punkter vill vi lyfta fram:

1.
Genom vår medverkan i biskopsartikeln talar vi för att staten registrerar äktenskapet i samband med hindersprövningen. Sedan kan - som i många andra länder - en vigselakt enligt parets egna önskemål följa; i kyrkan, moskén, synagogan, templet eller hos borgmästaren. Varken den borgerliga eller kyrkliga vigsel­akten försvinner således. Denna tanke förde bland annat domkapitlet i Lund fram i sitt remisssvar 2007 om den nya äktenskapslagen. Vi menar att denna modell förtjänar en saklig prövning.
Allt som är viktigt i luthersk tradition finns kvar i vigselgudstjänsten: Löftena inför Gud och församlingen, förkunnelse, förbön och välsignelse. Detta måste vara viktigare än att få vara statliga ombud.

2.
Äktenskapssyn och vigselrätt är två skilda frågor. De bara råkar sammanfalla i tiden. Man kan tycka att vigselrätten borde ha diskuterats redan inför 2000, men när vi nu får en ny äktenskapslagstiftning är det logiskt att också föra samtal om vigselrätten.
3.
Det sägs ibland att kyrkan har beslutat att behålla vigselrätten. Så är det inte. I sitt svar på äktenskapsutredningen förordade kyrkostyrelsen 2007 dels en könsneutral lagstiftning, dock så att begreppet äktenskap enbart avser relationen mellan kvinna och man, dels att kyrkan får vigselrätt på samma villkor som frikyrkorna.
Staten valde en annan väg än den kyrkan förordade. Därmed förändrades förutsättningarna. Vi behöver därför nu ta ställning både i vigselfrågan och i äktenskapsfrågan. Frågorna bör bedömas var för sig.

4.
I ett mångkulturellt, sekulärt samhälle borde det vara självklart att staten sköter myndighetsutövningen själv, utan religiösa eller andra ceremonier. Samtidigt ligger det i en sekulär stats intresse att medverka till att medborgarna har en trygg tillgång till sina religiösa och kulturella rötter.
I det gamla enhetssamhället la sig staten i ceremonierna vid livets stora vägskäl. Det nyfödda barnet inte bara kunde, utan måste döpas. Det hände att barn tvångsdöptes. Till vuxenblivandet hörde konfirmationen för att nå fullt medborgerligt förtroende. Begravning i Svenska kyrkans ordning var länge ett krav.
I dag är vi fria att själva välja ceremoni vid födelse, vuxenblivande och död - eller avstå. Familjebildningen har blivit ett märkligt undantag med sin statliga inblandning i vigselceremonierna. Saknar någon den statliga inblandningen vid dop, konfirmation eller begravning?

5.
Den föreslagna modellen bidrar till att frigöra folkkyrkotanken. Det är en fördel för en folkkyrka att inte vara myndighetskyrka. Folkkyrkans uppdrag handlar om evangelium om Jesus Kristus och om kyrkans öppenhet och tillgänglighet i hela landet. Detta ska säkerställas i god samverkan mellan den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete. Att vårda folkkyrkans uppdrag är viktigare än att vårda resterna av statskyrkosystemet.

6.
Denna modell löser däremot inte diskrimineringsfrågan. Men den löser vi inte heller genom att behålla vigselrätten. I stället behöver vi skapa förutsättningar för att det som gäller idag ska kunna fungera även i framtiden: En enskild präst har inte vigselplikt, utan församlingen är skyldig att ordna vigselgudstjänst för sina tillhöriga. Så kan vi med glädje ta emot både särkönade och samkönade par, alldeles oavsett hur det blir med vigselrätten.

7.
Vad utmanas vi till som kyrka? Vi utmanas att övervinna den rädsla och bristande självkänsla som talar ur påståenden som:
"Människor vill bara gifta sig i kyrkan om det är myndighetsutövning. Det är odemokratiskt och fel att biskopar säger sin mening. De som ifrågasätter vigselrätten gör det för att få diskriminera homosexuella. Vi kan som kyrka inte föra seriösa teologiska samtal som leder till ändrade ståndpunkter och nya insikter - allt är politiskt avgjort på förhand."
Vi vill tro att kyrkan kan bättre än så!

Antje Jackelén
biskop i Lund

Sven Thidevall
biskop i Växjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0