kalleos

Jag lyssnade påYlva Eggehorn i Varbergs kyrka. Hon talade om kvinnor i hennes liv, i historien och i Bibeln. Det var mycket intressant. Hon sa att hon trodde att vår tid är "skammens tid". Man tycker inte att man duger, man skäms för sig själv, sitt utseende, sitt liv och man skyller på sig själv. Speciellt kvinnor har en förmåga att skylla på sig själv, menade Ylva Eggehorn, och i vår tid är det väldigt tydligt. Jag tänkte mycket på det när jag med familjen nu är uppe i Sollefteå som ligger i Ådalen, i Ångermanland. När vi var här förra sommaren började jag fråga om "Skotten i Ådalen" för det var det enda jag kände till om den trakten, men det var nästan som om ingen kände till det här. Och att hitta skyltar och till och med kartor om detta ställe var nästan omöjligt. Det var precis som man skämdes. Men det finns ingen som helst anledning att skämmas. Visst var det förfärligt det som hände, men inte behöver nutidens Ådallänningar skämmas för det som hände då 1931 utanför Folkets hus i Lunde där det idag står en jättefin skulptur på ett mycket fint utställningsområde. Men någon hänvisningsskylt till platsen fanns inte, man fick gissa sig fram. Och ändå var dessa skott och dessa 5 människor som dog startpunkten till hur vi i Sverige får demonstrera utan att riskera att bli beskjutna eller satta i fängelse, som man får över andra delar av den här världen. Det var fruktansvärt det som hände 1931 i Lunde, Ådalen, men detta onda blev till något som vi har gott av än idag. Det finns inget att skämmas för för dagens människor i Ådalen, men vi lever väl i skammens tid, men det behöver vi väl inte skämmas för?